Nyss: Bokade tåg, beställde massor av kläder från Josefssons med 40% rabatt
Nu: Jobba lite
Sen: Räkmacka, dagissamtal, lekpark
Senare: Packa, packa, packa, kycklingsallad, packa, packa, Bolibompa, natta, jobba lite, Barnmorskorna, Morgonsoffan, sova.

Det har ju varit pingsthelg även om vi nuförtiden inte får långledigt för det. Vi har inte haft ledigt på något sätt men ändå myst en del tillsammans. I lördags var vi i huset så gott som hela dagen och målade, visade upp för mor & far och inspekterade renoveringsobjektet (toan) med morfar. Och så fikade vi och T fick inviga sin nya trehjuling som mor & far tagit med sig. S satt bak på flaket och sken som en sol
Söndag firade vi genom att M åkte till Ikea och sen vidare till huset för mer målning. Jag och barnen lekte i lekpark här hemma. Eftermiddagen gick i festens tecken eftersom min kusin fyllde 8 och firades med pompa och ståt. Blev lite provocerad av att S somnade i famnen hos kusinens faster (humpf det gör han aldrig hos mig humpf).
Igår var det förvisso vardag och jag jobbade men vi hann med att köpa tapet och klinker till toan också vilket jag ser som en bedrift med två vilda barn och beslutsångest… Snipp, snapp, snut så var sammanfattningen slut…

Den här veckan är det temavecka igen. Kul! Dock lite mycket just nu varför jag inte kommer vara med varje dag men idag sticker jag in en tolkning av elementet trä. På bilden syns, förutom mina skitiga fönster också hur det ser ut hos oss just nu när allt från porslin till fruktskålar ligger nerpackade i flyttkartonger och bananlådor.

Mer om de fem elementen hittar du här!

Idag ska jag klippas för en rätt tilltagen penning. Men det är värt det. Inte nödvändigtvis för att det alltid blir så snyggt (vilket nog i ärlighetens namn beror mer på håret än på frisören) men för att det är avkopplande. Att få sitta på min lugna, lugna salong och småprata lite. Och det är lugnt, och stilla och jag blir ompysslad. Skulle nog egentligen kunna göra det en gång om dan men man ska ju ha råd med annat också

Jag skrev för ett tag sen om fenomenet sexordsmemoarer och har funderat (och funderat, och funderat) sen dess. Mitt försök ser ut såhär just nu:

Att föda och att födas igen*

men det känns som att sina memoarer bör man skriva om med jämna mellanrum så det blir kanske en ny nästa år eller månad eller timme. Min favorit (som jag önskar att jag skrivit) kommer, förstås, från Peter Englund.

* Jag skulle kunna förklara och skriva något om födandet, skapandet, omformulerandet av självet, jaget, livet osv osv. Skulle kunna gå in och vrida, vända och kommentera men det får nog ändå stå för sig själv - öppet för tolkning…

Här bredvid kan man ju se vem som kommenterat här på bloggen vilket ju är kul. Men nu har avatarerna (bilderna) ändrats till rätt opersonliga mönster istället för de personliga och egenvalda. Jag har ju förvisso ändrat inställningen så att dessa mönster ska genereras - men bara för dem som inte själva har valt någon avatar. Men uppenbarligen är något fel men vad? Har jag gjort något eller är det en av wordpress små regelbundna krångel? Till saken hör att det inte funkar att få tillbaka de personliga bilderna även om jag återgår till grundinställningen. Till saken hör också att det funkade först i typ en dag innan det slutade fungera. Till saken hör slutligen också att verktygsfältet (eller vad det heter) försvann från min “skriv inlägg”-sida för en vecka sen och jag har inte kunnat få tillbaka det. Gaaah!!!

Har rätt länge umgåtts med tanken att spara bloggen och trycka/skriva ut den. Jag har förut skrivit dagbok mer eller mindre flitigt sen jag var i sjuårsåldern och det är så himla kul att gå tillbaka, bläddra, försjunka och minnas den där människan man var och är någonstans fortfarande. Att läsa de där böckerna är att läsa sin egen väg mot att bli den jag är idag (mamma, fru, doktorand, stressad, avslappnad, kattmatte, trött, glad, deppig osv osv - allt har kopplingar bakåt och framåt och hitår och ditåt). Häftigt! De senaste åren, sen T föddes, har dock dagboksskrivandet varit mer än lovligt sporadiskt och jag har inte direkt något att gå tillbaka till. Därur föddes tanken att sammanställa bloggen och förverkliga i pränt. För att ha en bok till att föra till de andra - för att kunna återvända också när mitt rum har dragit ner gardinen. Men man ska orka samla ihop också. Får bli efter flytten. Eller något.

Bilderna är räddade så nu inväntar jag bara kraschen (som säkert inte kommer nu när paniken lagt sig)…

Just nu håller jag andan en aning. Datorn krånglar som sjutton och hänger sig oavbrutet och eftersom den har några år på nacken så kan det vara början till slutet för den gamle trotjänaren. Någonstans djupt härinne finns det en prylgalen del av mig som håller tummarna och hoppas på att det kanske ska bli läge att ersätta med en bärbar. Men mest känner jag mig stressad över att jag har en mapp med bilder på barnen som jag inte hunnit bränna till cd än (tur att jag tog tag i kopieringen för några månader sedan ändå och brände allt från senaste året). Så jag startar om och startar om i hopp om att jag ska få igång bränningsprogrammet innan den lägger ihop helt, men sen så är det fritt fram för “gamla Bettan” att dra sista sucken

Herregud vad mycket det finns att tänka på… Om två veckor (prick) flyttar vi in i huset. innan dess ska vi tapetsera en fondvägg, måla ett förråd och försöka fixa en liten gästtoa. Tack och lov ska vi inte göra allt själv utan har hjälp av en hantverkarmorfar. Men ändå. Alla tapeter och färger ska ju väljas ut och lite vill/måste man ju göra själv också. Tapeten är vald och förrådet blir vitt men toan… Först ville vi helkakla och klinkra. Sen ville vi kakla lite och kanske tapetsera. Kanske laminatgolv? Nu vill vi nog måla (vitt?) och behålla kaklet vid handfatet som redan finns. Men så har jag hittat en jättesnygg våtrumstapet på nätet alldeles precis. Det är tur att huset är fixat i övrigt - vi skulle aldrig fixa att totalrenovera. Beslutsångesten skull ta knäcken på oss.