Klippa

Idag ska jag klippas för en rätt tilltagen penning. Men det är värt det. Inte nödvändigtvis för att det alltid blir så snyggt (vilket nog i ärlighetens namn beror mer på håret än på frisören) men för att det är avkopplande. Att få sitta på min lugna, lugna salong och småprata lite. Och det är lugnt, och stilla och jag blir ompysslad. Skulle nog egentligen kunna göra det en gång om dan men man ska ju ha råd med annat också

Sexordsmemoarer igen

Jag skrev för ett tag sen om fenomenet sexordsmemoarer och har funderat (och funderat, och funderat) sen dess. Mitt försök ser ut såhär just nu:

Att föda och att födas igen*

men det känns som att sina memoarer bör man skriva om med jämna mellanrum så det blir kanske en ny nästa år eller månad eller timme. Min favorit (som jag önskar att jag skrivit) kommer, förstås, från Peter Englund.

* Jag skulle kunna förklara och skriva något om födandet, skapandet, omformulerandet av självet, jaget, livet osv osv. Skulle kunna gå in och vrida, vända och kommentera men det får nog ändå stå för sig själv - öppet för tolkning…

Puh

Bilderna är räddade så nu inväntar jag bara kraschen (som säkert inte kommer nu när paniken lagt sig)…

Stand by

Just nu håller jag andan en aning. Datorn krånglar som sjutton och hänger sig oavbrutet och eftersom den har några år på nacken så kan det vara början till slutet för den gamle trotjänaren. Någonstans djupt härinne finns det en prylgalen del av mig som håller tummarna och hoppas på att det kanske ska bli läge att ersätta med en bärbar. Men mest känner jag mig stressad över att jag har en mapp med bilder på barnen som jag inte hunnit bränna till cd än (tur att jag tog tag i kopieringen för några månader sedan ändå och brände allt från senaste året). Så jag startar om och startar om i hopp om att jag ska få igång bränningsprogrammet innan den lägger ihop helt, men sen så är det fritt fram för “gamla Bettan” att dra sista sucken

Fotboll

Glasstest, glasstest, glasstest…

T och jag delade en Fotboll* i vårsolen för några veckor sen. T gav den njam njam i betyg vilket jag också tycker är rimligt. Gillar chokladglass men lite mesig minns jag den ändå som. Men det ska ju vara en barnglass och de kanske “måste” vara mesiga? Betyget blir två av fem fotbollar.

* glassnyhet från GB. Hade tänkt länka eller visa en bild men wordpress tyckte att det var onödigt så vi skippar det…

Grattis kungen!

Och grattis våren som är alldeles nyfödd. Här blir det inte mycket firande. Har begett mig in 1700-talets mörka kvinnovärld igen för att skriva avhandling. Ingen eld ikväll heller eftersom de inte tänds förrän barnen krupit i säng sedan länge. Men vi myser nog i soffan ändå, kanske jobbandes, alldeles säkert tillsammans.

Som vanligt har jag inte fått så mycket jobb gjort än. Bara att konstatera att morgonen inte är så effektiv för mig. Men idag har jag iaf inte bloggat eller läst en massa skittidningar. Jag har lyssnat på musik, gått fram och tillbaka, kontemplerat och pratat lite med mig själv. Känns mer välgörande om än inte särskilt mycket friskare…

Unna sig

Ekonomin är ju inte direkt på topp efter en vår med tjänstledighet utan lön, husköp, föräldraledighet och resor hit och dit. Men igår bestämde vi ändå att vi ska unna oss. Så i juli ska vi och uppleva det här. Bara M och jag. Inga barn, ingen tid att passa. Bara M och jag och Lars typ.

Iskallt uppdrag

Igår inleddes förresten vårens viktigaste aktivitet - testandet av nya glassar. Det är ett tufft jobb men någon måste ju… Jag körde igång hårt med Cornetto citron. Citroncremen var inte direkt fantastisk men det var däremot sorbeten. Så T och jag ger den 3 “njam njam” av fem möjliga.

Mot nya äventyr

(Glassarna bor förstås i vanliga fall hos GB)

Bara jag

Lite tveksamt smyger jag tillbaka. Kanske ska jag ändå… Redan nu…

Anledningen till att jag slutade (jo man kan kalla det för att sluta även om jag börjar så gott som direkt igen ) var att jag kände mest bara krav på mig själv. Bloggen kändes värdelös, jag började tycka att jag måste skriva på ett visst sätt för att jag alltid gjort det. Det började bli lite för viktigt att få läsare och få dem att gilla det jag skrev. Jag tror egentligen inte att någon märkbar förändring inträdde annat än inuti migsjälv.  Det var en stor befrielse att sätta den där punkten. Att få tänka, reflektera, känna, hitta tillbaka till varför jag bloggar.  Och jag älskar ju den här bloggen.  Den har växt fram genom så mycket kaos, varit en bundsförvant. Så jag är tillbaka och mitt rum får ett rum hos mig igen. Men det är ett annat rum. Mer mitt. Hädanefter ska jag inte tänka så mycket på vad den här bloggen är. Den Är. Punkt. Det blir nog lite färre inlägg, kanske lite andra ämnen, kanske ibland ett annat språk, kanske mer filosofiskt, kanske poetiskt, kanske skittrist. Och det får det vara. Bestämmer jag. Och hoppas att ni vill vara med mig om det - också.

Sovrum

Mitt rum får bli ett sovrum ett litet tag. Blogglusten har falnat. Jag har ingenting att säga längre och inga ord att beskriva det jag tänker. Det får bli en punkt. Kanske kommer jag tillbaka. Kanske imorgon, kanske aldrig.

Tusen miljoner tack till alla er som läst och kommenterat under åren, ni har verkligen lyst upp min bloggvardag! Jag kikar in till er lite då och då och ser hur nu har det