I-landsproblem men ändå…

Här bredvid kan man ju se vem som kommenterat här på bloggen vilket ju är kul. Men nu har avatarerna (bilderna) ändrats till rätt opersonliga mönster istället för de personliga och egenvalda. Jag har ju förvisso ändrat inställningen så att dessa mönster ska genereras - men bara för dem som inte själva har valt någon avatar. Men uppenbarligen är något fel men vad? Har jag gjort något eller är det en av wordpress små regelbundna krångel? Till saken hör att det inte funkar att få tillbaka de personliga bilderna även om jag återgår till grundinställningen. Till saken hör också att det funkade först i typ en dag innan det slutade fungera. Till saken hör slutligen också att verktygsfältet (eller vad det heter) försvann från min “skriv inlägg”-sida för en vecka sen och jag har inte kunnat få tillbaka det. Gaaah!!!

mitt rum för eftervärlden?

Har rätt länge umgåtts med tanken att spara bloggen och trycka/skriva ut den. Jag har förut skrivit dagbok mer eller mindre flitigt sen jag var i sjuårsåldern och det är så himla kul att gå tillbaka, bläddra, försjunka och minnas den där människan man var och är någonstans fortfarande. Att läsa de där böckerna är att läsa sin egen väg mot att bli den jag är idag (mamma, fru, doktorand, stressad, avslappnad, kattmatte, trött, glad, deppig osv osv - allt har kopplingar bakåt och framåt och hitår och ditåt). Häftigt! De senaste åren, sen T föddes, har dock dagboksskrivandet varit mer än lovligt sporadiskt och jag har inte direkt något att gå tillbaka till. Därur föddes tanken att sammanställa bloggen och förverkliga i pränt. För att ha en bok till att föra till de andra - för att kunna återvända också när mitt rum har dragit ner gardinen. Men man ska orka samla ihop också. Får bli efter flytten. Eller något.

Tårtkalas

Idag hade jag tänkt bjuda på tårta här av den enkla - men roliga - anledningen att den här lilla oansenliga bloggen gick över 15 000-besökaregränsen igår. Roligt, lite overkligt men värt att fira tycker jag. Tyvärr vill inte wordpress sammarbeta och låta mig ladda upp någon smarrig tårtbild så vi får nöja oss med en stor härlig fantasitårta. Jag tänker mig marsipan eller kanske jordgubbar…

Kortis

Idag ska jag minsann vara mamma igen och njuta av solskenent med mina små battingar. Först ska jag dock skriva uppsats i några timmar - högst effektivt. Därför ingen blogg idag men imorgon fortsätter det oändligt spännande rapporterandet från mitt mångfacetterade liv  Puss & kram på er - hoppas ni får en underbar dag!

Hjärta er!

Vi är inte så firiga i vår familj när det gäller Alla hjärtans dag. Vi kramas nog lite året om istället. Men det är ändå fint att använda en dag åt att tänka lite extra på dem man älskar och filosofera kring kärlek. Det blir inga extralyxiga paket här idag men några pussar och ord. Hjärtat vill jag ge till er som läser här och som lämnar små fotspår i sanden då och då. Det gör mig verkligen glad! Så kram och kärlek till er!

Omstylad

Ta da! Så har jag roat mig med att göra om lite igen. Minns inte ens om det kanske till och med sett ut såhär förut. Nu gör det det i alla fall.

Har visst glömt att omplacera bloggen på bloggkartan.se också men nu ska den vara rätt och riktig med en flagga i Karlstad.

Ny dräkt

Jag längtar verkligen efter våren och solen och fågelkvittret nu! Därför denna nya layout på bloggen. Som en liten påminnelse bara - det finns en sommar och den ser ut så här.

Kortrast

Med tanke på vad jag nyss skrev här nedan så har jag ju verkligen tid att fixa med layouten… Men till mitt försvar så tog det kanske en halv minut att byta färg här och lite rast måste man ju ha

Katt i tomteluva

Jag hade ett annat inlägg på gång här men det kommer nog i helgen eftersom jag inte riktigt orkar formulera mig efter arbetsdagens tänkande. Istället återkommer jag till besöksloggen för mitt rum. Det har alltid faschinerat mig vad som söks efter av dem som hittar hit. Ofta tycker jag synd om människor som uppenbarligen letar efter något och hamnar här och får läsa något helt annat. Men igår var det någon som sökte på “katt i tomteluva” och han eller hon kan ju inte ha blivit besviken över att se detta - eller hur

Segt och borttappat

Det känns som om jag tappat orden. Har ingenting att skriva här och hittar inga ord att använda till att skriva om ingenting. All kraft går åt till att orka jobba och leka med T. Allt är som något segt just nu. Är trött och tom på ork. Det första som blir lidande är orden och mitt rum. Men det får vara så just nu. Kanske lossnar det alldeles snart kanske tar det en vecka att komma igång kanske två och då rullar jag på lite snabbare här också. Till dess, till lusten och tankarna återvänder är det avslappnad vintervila här. En vila som bryts när helst jag har något att säga eller kommer på ett sätt att säga ingenting på.