Det är en enda lång resa alltihop. Och de senaste veckorna mer än vanliga veckor. Mitt nya jobb är hur krävande som helst just nu i och med alla nya (och okända – eftersom jag inte har någon som kan introducera mig) arbetsuppgifter. Men mest är det kämpigt på det mentala planet. Jag är för sjutton chef nu – inte över så många visserligen men ändå med budget – och personalansvar. Kan känna att jag ber lite om ursäkt för mig själv för det – att jag över huvud taget hade mage att söka jobbet. Som om lilla jag skulle kunna klara det… Och så fick jag det. Och tänker fortfarande att ”som om lilla jag skulle klara det…” Just nu är mitt liv framförallt en resa bort frfrån det. Jag är fast besluten om att tro mer om mig själv och att någon gång faktiskt komma till insikt att jag är bra nog och att jag kan. Vi får väl se när jag når ända dit.

åh, det är klart att du klarar det och att du kan! annars hade du inte fått jobbet
vet hur det är att tvivla på sig själv, och det enda som hjälper är faktiskt att peppa sig själv och intala sig själv att man faktiskt visst duger mer än väl – även om man inte riktigt tror på det i början så gör man det till slut
styrkekram till dig!
Du fick jobbet! De anställde dig! Självklart är du perfekt för jobbet annars hade de valt någon annan.
Ibland kan det kännas som om man ”leker” när man har ett nytt jobb, men det ger sig säkert efter ett tag!
Lycka till!!!
Tusen tack snälla ni! Jag kämpar på med självtilliten och jag tror precis som ni säger att det kommer med tiden om man bara kämpar på i början. Så det gör jag = )