Stand by

Just nu håller jag andan en aning. Datorn krånglar som sjutton och hänger sig oavbrutet och eftersom den har några år på nacken så kan det vara början till slutet för den gamle trotjänaren. Någonstans djupt härinne finns det en prylgalen del av mig som håller tummarna och hoppas på att det kanske ska bli läge att ersätta med en bärbar. Men mest känner jag mig stressad över att jag har en mapp med bilder på barnen som jag inte hunnit bränna till cd än (tur att jag tog tag i kopieringen för några månader sedan ändå och brände allt från senaste året). Så jag startar om och startar om i hopp om att jag ska få igång bränningsprogrammet innan den lägger ihop helt, men sen så är det fritt fram för “gamla Bettan” att dra sista sucken