Banankartonger längs väggarna. Fyllda med böcker och poslin. Foton, dagböcker, gamla presenter. Herregud så många saker man är relaterad till. Fula muggar som inte kan slängas för att man fått dem av någon som betyder någonting. Dagböcker man skrev för femton år sen och som man måste läsa lite i innan man lägger ner dem bland resten av allt det där som är ens liv. Det är jobbigt att flytta men hinte bara. Man ställs inför alla de där minenna och sakerna som någonsin betytt något och inser att man faktiskt samlar minnen hela tiden. Sen flytten ifjol har det bland annat tillkommit identifikationsband från bb och små, små kläder. Flyttrensning och packande ger känslan av frihet när man slänger något som inte använts på ett år men också tillfredsställelsen i att välja att behålla något som aldrig mer ska användas.
Så flyttkartongshögen växer. Katten spinner lyckligt högst däruppe och husinflytten närmar sig med mer och mer stormlika steg. På fredag är det en vecka till tillträde och imorgon är det fyra veckor till flytt.
