Det är märkligt livet – helt plötsligt är det slut.
Öppnade precis ett mail från igår med meddelandet om att en av mina kollegor avled i söndags. Det var inte oväntat, han var gammal och sjuk, han var trött. Men bara för att det inte är oväntat är det inte väntat. Den våren när jag började som doktorand höll han i en kurs för oss nya. Efter några månader, samma dag som jag skulle ha en presentation på kursen, drabbades jag av ett missfall och blev sängliggande några dagar varför jag “blev tvungen” att meddela honom min situation. Jag minns att jag tyckte att det var lite extra svårt för att han var äldre och man och för att det var en så personlig och privat sak. Han överraskade mig den gången genom att bemöta mig med en stor värme och respekt som värmde djupt in. Den våren och hans värme har format min bild av honom. Efterhand har naturligtvis nya sidor och bilder kommit till både på gott och ont men den ursprungliga finns fortfarande kvar och lyser starkast. Jag förvånas lite över att jag tar åt mig av det här beskedet så mycket (vi var inte så nära mer än då och det var ju som sagt inte oväntat) men idag tänker jag på en snäll och varm gammal man som inte längre finns här.
kraaaaaaaaaaaaam till dig! usch ja.. ingenting är garanterat här i livet.. det är därför de e sa viktigt att verkligen leva livet varje dag och njuta av de sma stunderna! tänker pa dig!
Lotta: Det är det verkligen. Det är jätteviktigt att tänka på att försöka njuta och bejaka även de där sega, trötta och småtrista dagarna. Tack!