Startsträckan

När man är såhär litegrann i början av att skriva en lite större uppsats (magisteruppsats om 20 gamla högskolepoäng, 30 nya?) så blir det av naturen så att man måste skriva en massa skit. En hel del snåriga och rent av fantastiskt dåliga formuleringar om saker man helt enkelt inte begriper. Det brukar ju bli bättre med tiden när man läser, bearbetar och tänker vidare. Men det är så drygt att sitta här och skriva skiten. Jag vill ha det genomarbetade nu. Det gör liksom ont i handen att behöva skriva sånt trams. Men, men förhoppningsvis blir det något bättre i slutändan. Och jag skriver ju i alla fall.