Det är dags för ett boktips igen! Den här gången är jag, som framgår i recensionen, lite mer tveksam till boken ifråga. Ska man rekommendera en bok som man mådde illa av att läsa? Men ska man å andra sidan låta bli att rekommendera en bok som man tyckte var väldigt bra? Svårt! Här kommer i alla fall mitt tyckande från april 2004 när jag läste boken:
Doktor Romand / Emanuel Carrère
Det här är en vidrig bok om en vidrig person som gjort vidriga saker.
Boken bygger på samma verkliga historia som filmen ”Motståndaren” som kom för något år sedan. Boken börjar chockartat med att familjen Romands villa brinner, därinne finns Jean-Claude och Florence Romand och deras två små barn, endast pappan överlever. Vid närmare undersökning visar det sig att de övriga varit döda innan elden startade och en förundersökning mot fadern, Jean-Claude Romand, inleds. Det visar sig snart att hela det liv han målat upp, som framgångsrik läkare vid WHO i Geneve är en lögn. Varje morgon när han tagit bilen till sitt arbete har han egentligen bara åkt till en parkeringsplats och läst tidningar. Efterhand står det klart att allt ”Doktor Romand” utgett sig för att vara enbart är en lögn.
Det som är så fasansfullt är att man först kan relatera till Romands agerande i så måtto att det hela börjar med en liten lögn som växer till en härva av miljoner ofantligt stora lögner. Alla har vi väl ljugit någon gång och boken tvingar verkligen fram tankar över var gränsen går. Boken berättar huvudsakligen kronologiskt hur Romands lögner växer, hur han befinner sig helt isolerad från dem han älskar och som älskar honom. Det är nästan en outhärdlig beskrivning av en människa som lever mer i en lögn än i livet. I bokens slut känner jag mig mest av allt äcklad över denna Romand, inte bara på grund av att jag inte kommer förbi skildringen över vad han gjort mot sin familj (lögnerna, morden osv) utan kanske framförallt över hans oförmåga att se någon annan tragik än sin egen. Han verkar inte sörja de döda utan mest sin egen ångest över vad han gjort dem.
Boken är tunn, bara 178 sidor, men jag skulle inte vilja ha en enda sida till. Inte för att boken skulle vara dålig för det är den verkligen inte, tvärtom den är väldigt bra, men för att jag inte vill veta mer om denne man. Boken når också fram till den slutpunkt där vi får finna oss i att det inte alltid är möjligt att komma inpå. Det kanske inte är möjligt för oss att förstå något som inte ens Romand själv kan förstå.
Andra bloggar om: boktips, böcker, Emanuel Carrère och Doktor Romand.
