Idag ska jag klippas för en rätt tilltagen penning. Men det är värt det. Inte nödvändigtvis för att det alltid blir så snyggt (vilket nog i ärlighetens namn beror mer på håret än på frisören) men för att det är avkopplande. Att få sitta på min lugna, lugna salong och småprata lite. Och det är lugnt, och stilla och jag blir ompysslad. Skulle nog egentligen kunna göra det en gång om dan men man ska ju ha råd med annat också 
Jag skrev för ett tag sen om fenomenet sexordsmemoarer och har funderat (och funderat, och funderat) sen dess. Mitt försök ser ut såhär just nu:
Att föda och födas igen*
men det känns som att sina memoarer bör man skriva om med jämna mellanrum så det blir kanske en ny nästa år eller månad eller timme. Min favorit (som jag önskar att jag skrivit) kommer, förstås, från Peter Englund.
* Jag skulle kunna förklara och skriva något om födandet, skapandet, omformulerandet av självet, jaget, livet osv osv. Skulle kunna gå in och vrida, vända och kommentera men det får nog ändå stå för sig själv - öppet för tolkning…
Här bredvid kan man ju se vem som kommenterat här på bloggen vilket ju är kul. Men nu har avatarerna (bilderna) ändrats till rätt opersonliga mönster istället för de personliga och egenvalda. Jag har ju förvisso ändrat inställningen så att dessa mönster ska genereras - men bara för dem som inte själva har valt någon avatar. Men uppenbarligen är något fel men vad? Har jag gjort något eller är det en av wordpress små regelbundna krångel? Till saken hör att det inte funkar att få tillbaka de personliga bilderna även om jag återgår till grundinställningen. Till saken hör också att det funkade först i typ en dag innan det slutade fungera. Till saken hör slutligen också att verktygsfältet (eller vad det heter) försvann från min “skriv inlägg”-sida för en vecka sen och jag har inte kunnat få tillbaka det. Gaaah!!!
Har rätt länge umgåtts med tanken att spara bloggen och trycka/skriva ut den. Jag har förut skrivit dagbok mer eller mindre flitigt sen jag var i sjuårsåldern och det är så himla kul att gå tillbaka, bläddra, försjunka och minnas den där människan man var och är någonstans fortfarande. Att läsa de där böckerna är att läsa sin egen väg mot att bli den jag är idag (mamma, fru, doktorand, stressad, avslappnad, kattmatte, trött, glad, deppig osv osv - allt har kopplingar bakåt och framåt och hitår och ditåt). Häftigt! De senaste åren, sen T föddes, har dock dagboksskrivandet varit mer än lovligt sporadiskt och jag har inte direkt något att gå tillbaka till. Därur föddes tanken att sammanställa bloggen och förverkliga i pränt. För att ha en bok till att föra till de andra - för att kunna återvända också när mitt rum har dragit ner gardinen. Men man ska orka samla ihop också. Får bli efter flytten. Eller något.
Bilderna är räddade så nu inväntar jag bara kraschen (som säkert inte kommer nu när paniken lagt sig)…
Just nu håller jag andan en aning. Datorn krånglar som sjutton och hänger sig oavbrutet och eftersom den har några år på nacken så kan det vara början till slutet för den gamle trotjänaren. Någonstans djupt härinne finns det en prylgalen del av mig som håller tummarna och hoppas på att det kanske ska bli läge att ersätta med en bärbar. Men mest känner jag mig stressad över att jag har en mapp med bilder på barnen som jag inte hunnit bränna till cd än (tur att jag tog tag i kopieringen för några månader sedan ändå och brände allt från senaste året). Så jag startar om och startar om i hopp om att jag ska få igång bränningsprogrammet innan den lägger ihop helt, men sen så är det fritt fram för “gamla Bettan” att dra sista sucken 
Herregud vad mycket det finns att tänka på… Om två veckor (prick) flyttar vi in i huset. innan dess ska vi tapetsera en fondvägg, måla ett förråd och försöka fixa en liten gästtoa. Tack och lov ska vi inte göra allt själv utan har hjälp av en hantverkarmorfar. Men ändå. Alla tapeter och färger ska ju väljas ut och lite vill/måste man ju göra själv också. Tapeten är vald och förrådet blir vitt men toan… Först ville vi helkakla och klinkra. Sen ville vi kakla lite och kanske tapetsera. Kanske laminatgolv? Nu vill vi nog måla (vitt?) och behålla kaklet vid handfatet som redan finns. Men så har jag hittat en jättesnygg våtrumstapet på nätet alldeles precis. Det är tur att huset är fixat i övrigt - vi skulle aldrig fixa att totalrenovera. Beslutsångesten skull ta knäcken på oss.
Glasstest, glasstest, glasstest…
T och jag delade en Fotboll* i vårsolen för några veckor sen. T gav den njam njam i betyg vilket jag också tycker är rimligt. Gillar chokladglass men lite mesig minns jag den ändå som. Men det ska ju vara en barnglass och de kanske “måste” vara mesiga? Betyget blir två av fem fotbollar.
* glassnyhet från GB. Hade tänkt länka eller visa en bild men wordpress tyckte att det var onödigt så vi skippar det…
Efter en fullspäckad helg är det tillbaka till verkligheten som gäller. Men det är lite trögt att ta tag i avhandling just nu. Vill bara packa och sova känns det som.
I fredags blev huset, äntligen, vårt. Lånen är utbetalade och nyckeln överlämnad. Drömmen har blivit ett lite verkligare hus med lite småskavanker vi förträngt. Men framförallt är det vårt hus där man kan höra fåglar kvittra och där barn cyklar förbi utanför utan överhängande risk att bli krossade av en buss. Det är landet men ändå mitt i. Vi har varit där och mätt, packat upp lite och ätit korv på balkongen. Nu vill jag bara bo där. Vill packa allt här och bara dra iväg. Men flytten går inte på riktigt förrän den 20e och det är en hel del jobb som ska göras innan dess. Orkar bara inte fokusera. Vill bara flytta och får jag inte det vill jag sova - och vakna den 21 maj i nya huset…
Och grattis våren som är alldeles nyfödd. Här blir det inte mycket firande. Har begett mig in 1700-talets mörka kvinnovärld igen för att skriva avhandling. Ingen eld ikväll heller eftersom de inte tänds förrän barnen krupit i säng sedan länge. Men vi myser nog i soffan ändå, kanske jobbandes, alldeles säkert tillsammans.
Som vanligt har jag inte fått så mycket jobb gjort än. Bara att konstatera att morgonen inte är så effektiv för mig. Men idag har jag iaf inte bloggat eller läst en massa skittidningar. Jag har lyssnat på musik, gått fram och tillbaka, kontemplerat och pratat lite med mig själv. Känns mer välgörande om än inte särskilt mycket friskare…
